Visuella ledtrådar saknas i digitala adressböcker
Jonas skriver på Blind höna om ett påtagligt problem med många tekniska hjälpmedel. Han tar som exempel adressboken i Palm OS där alla namn visas i en snygg och prydlig lista. Problemet är att det inte finns några visuella ledtrådar som säger vem och hur viktig personen är. Detta har jag själv känt av, men aldrig reflekterat över tidigare.
När man skriver för hand i en pappers-adressbok kan man använda olika storlekar, färger och sortera själv. På så vis kan man om man är ambitiös markera kompisar, grannar, kolleger, hantverkare och familjemedlemmar. (Exempelvis ett rött hjärta bredvid pojk/flickvän eller maka/make, men å andra sidan borde man sällan behöva skriva in dem i adressboken.) Genom att skriva ”viktiga” personer med annan färg, stor stil eller högst upp på ”bokstavssidan” hittar man dem snabbt och enkelt.
Man kan också ganska enkelt lägga in tillfälliga lappar för personer som bara är viktiga att ha kvar under en begränsad tid, eller flyttkort innan en person faktiskt har flyttat. Det har jag aldrig kunnat göra i en elektronisk adressbok. Där är det en plåga att lägga in tillfälliga adresser eller telefonnummer eftersom jag gärna vill plocka bort dem sedan för att göra det lättare att hitta i listan. Det slutar oftast med att jag skriver in dem i anteckningsboken eller liknande. Gällande flyttkort får jag dem ofta via e-post, och då markerar jag brevet tills personen har flyttat och hoppas att jag därefter ser det och kommer ihåg att uppdatera adressen.
Digitala hjälpredor är logiska och exakta och sorterar efter bokstavsordning. Antingen på för- eller efternamn, men sällan efter hur viktiga användaren tycker att de är. Man är helt enkelt tvungen att metodiskt söka igenom listan och för varje namn leta i minnet efter personen för att avgöra vem det är. Alla namn ser identiska ut oavsett om det är mamma eller snickaren man anlitade för tre år sedan. ”Rättvist” och konsekvent, men inte anpassat för människan.
Jag tycker alltid att det är lika konstigt när jag ska ringa mamma eller pappa och måste slå på efternamn och förnamn i min telefon. Visserligen kan jag kalla dem ”mamma” respektive ”pappa”, men i adressboken frågas det efter för- och efternamn, inte smeknamn eller titel. Det borde förresten gå att använda mer abstrakta koncept än namn för att hitta en viss person. Tänk bara när jag glömt bort vad snickaren heter och vill anlita honom igen! Blir jag då tvungen att klicka på varje namn för att se övrig information?
Nu finns det säkert mer avancerade adressböcker som låter användaren göra allt det här, men det är nog aningen besvärligare än när man skriver för hand. Tekniska finesser brukar sällan vara lika lättanvända som att byta penna, skriva med större stil eller lägga in en lapp. Detta är något att bita i för användbarhetsexperterna! (Om du känner till något mer om detta, kommentera gärna!)
Läs fler artiklar om:
adressböcker, användbarhet, gui, palmos
Kommentarer
Flitiga kommentatorer
Som hängiven Mac OS-användare har jag blivit rejält besviken på Address Book, dvs. den adressbok som följer med operativet. Palm OS (som i Mac OS-version bygger på den för sin tid utmärkta Claris Organizer) är ett under av överskådlighet jämfört med Address Book.
Problemet är bara att Address Books databas har en utmärkt integration med alla andra program och – via Bluetooth – Ericssons telefoner. Med andra ord: för att kunna använda alla fiffiga funktioner som Address Book är inblandad i måste jag leva med dess sunkiga gränssnitt.
Exempel: När jag letar klubbkompisar i Eskilstuna OL så ser jag inte deras namn, bara en lista där klubbnamnet står upprepat tolv gånger. För att se vem som är vem måste jag bläddra igenom posterna, en efter en.
Skrivet av Olle Bergman, torsdag 18 augusti 2005, 17:53