Rätt Enkelt

Riktlinjer underlättar för alla – bryt inte mot dem i onödan!

Skrivet tisdag 13 september 2005, 14:10

Webben har de senaste åren (enligt min uppfattning) blivit mer och mer standardiserad och välstrukturerad. Till stor del följer man exempelvis W3C:s rekommendationer, som ibland också kallas standarder. Men tyvärr finns det avvikelser, och när man löser en uppgift på ett icke-standardiserat eller rent ut sagt märkligt sätt, då kan det få konsekvenser.

Semantik och html-taggar

Blogger har en WYSIWYG-redigerare så att man enkelt kan skriva sina blogginlägg. Markera texten och klicka på B så blir den fetstilt. Men av någon obegriplig anledning använder man sig inte av taggen b eller strong, utan man förlitar sig helt på stilmallar! Html-koden blir: <span style="font-weight: bold;">Text</span>, och det finns åtminstone tre nackdelar med detta.

1. Webbläsare utan stöd för stilmallar, eller som har stängt av stilmallar tillfälligt, visar texten icke-fet.
2. Koden är längre, dvs. tar mer utrymme.
3. Markeringen har inget semantiskt värde – ett program som söker igenom koden ser inte att den är fetstilt.

Jämför med den dåliga ovanan som åtminstone jag ägnade mig åt för länge sedan, att använda p-taggen med olika stilar för rubriker och allt möjligt. Det är inte bra, men kan ändå renderas precis lika snyggt i den senaste webbläsaren, med rätt inställningar.

Http-koder

För att webbläsare och program ska veta ”hur det gick” med http-anrop returneras alltid en kod. De vanligaste är 200 (ok) och 404 (not found). Ännu ett obegripligt avsteg från riktlinjerna är att skicka en 302-kod (found) istället för 404 när en sida inte finns på webbservern.

Detta görs på Socialdemokraternas sidor på s-info.se. När du anger en sida som inte finns skickas koden 302 till din webbläsare, som tolkar det som en omdirigering till en sida som i sin tur visar ett felmeddelande. Faktiskt heter denna sida 404.asp, men koden 404 skickas aldrig.

Bagateller, kan tyckas. Men koden 302 står för en tillfällig omdirigering, och enligt ”standarden” anses inte ursprungsadressen vara felaktig. Det får vissa konsekvenser:

1. Om ett tag kommer Google och andra sökmotorer hitta min länk till dennasidafinnsinte.html på s-info.se, och indexera den. Koden 302 tolkar de som att sidan är ok, och felmeddelandet kommer lagras i databaserna. Sedan kan du alltså få upp deras felsida som ett sökresultat!
2. Spindlar och andra program som vill testa om en viss fil finns på webbplatsen (favicon.ico är ett typiskt exempel), får svaret: ”visst finns den filen, men vi har flyttat på den tillfälligt!” Om programmet inte är försiktigt kommer det läsa in felsidan och tro att det är exempelvis en ikon. (Så gjorde mitt skript först, när det letade efter bloggarnas ikoner till Blogwalk.)

Kort sagt: håll dig till rekommendationer, normer och standarder. Snälla?

Läs fler artiklar om: html, http, riktlinjer, semantik, webbutveckling