Rätt Enkelt

En titt på Tungsten E2

Skrivet fredag 16 september 2005, 21:39

I vintras sålde jag min senaste handdator, en gammal Handspring Visor Edge. Istället köpte jag en Sony Ericsson P900, som jag var missnöjd med och precis har sålt igen. Nu köpte jag slutligen en Palm Tungsten E2, som verkar lovande men inte helt perfekt.

Min Handspring hade Palm OS 3.5 och svartvit skärm. Den var tunn, silverfärgad, helt i aluminium och hade ett smart skydd som fälldes ned över skärmen. Jag gillade den starkt, även om modellen var fyra år gammal när jag till sist sålde den.

När jag hade bytt till P900 märkte jag ganska snabbt att jag slutade använda PIM-funktionerna i den (kalender, att-göra-listor, anteckningar etc.). Den var helt enkelt mycket mindre effektiv än Palm OS var för mig. Det tog längre tid att skriva in möten, anteckningar och liknande, och längre tid att bläddra och hitta.

Alltså kände jag ett starkt sug efter att återgå till Palm OS. Den här gången blev det en Tungsten E2, billigast och nyast i Tungsten-familjen. Jag har lekt med den ett tag nu, och kommit på ett antal fördelar med en E2, jämfört med P900:

• startar nästan omedelbart – P900 tar kanske en minut på sig att sätta igång
• ”dedikerat” område för inmatning med penna – med P900 blandade systemet ibland ihop klick med textinmatning, vilket gjorde det mycket enerverande och ineffektivt att exempelvis skriva en punkt (jag lyckades nog aldrig heller markera den text jag skrivit; det tolkades som ”backspace” eller mellanslag)
• kan synkroniseras med Linux – omöjligt med P900
• har plats för SD-kort på upp till 1 GB istället för Memory Stick Duo på 128 MB
• standarduttag för hörlurar – P900 har ett 2,5-tumsuttag
• många fler program till Palm OS än till Symbian/UIQ (åtminstone upplever jag det så; jag installerade bara Opera och OggPlay på min P900)

Naturligtvis har P900 ett par fördelar också:

• inbyggd telefon och kamera
• bättre batteritid – svårt att jämföra, men P900 har 400 timmars standby (16 dygn) och E2 har ”upp till 8 dagars normal användning” på en laddning
• större inbyggt minne – 48 MB mot 32 MB (påverkas dock kraftigt av operativsystemets och programmens karaktär; Palm OS-program är i regel mycket minnessnåla)
• vagga för smidig synkronisering och laddning medföljer (endast usb-kabel och separat laddare för E2)

Jag lyckades snabbt koppla ihop E2 med min mobiltelefon (Siemens S55) via Bluetooth. Det var föredömligt enkelt! Nu kan jag skriva och skicka sms på handdatorn utan att röra telefonen. GPRS ska jag också försöka få igång eftersom E2 innehåller en webbläsare. Adressboken från telefonen gick också smidigt att föra över via Bluetooth.

Men jag stötte också på något jag blev besviken över. Mp3-spelaren som ”medföljer” E2 måste installeras från cd-skiva. Denna cd-skiva är inte över huvud taget läsbar från Linux, så jag laddade ned mp3-spelaren istället. Det var en .exe-fil, som visserligen gick att öppna med Wine, men till sist klagade installationsprogrammet över att jag inte hade installerat Palm Desktop! Omöjligt att få igång i Linux, alltså. (Ej att förväxlas med synkronisering och överföring av program till E2 i Linux, för det går utmärkt med exempelvis J-Pilot.)

När jag så småningom startat om i Windows, installerat Real-spelaren och lagt in lite musik på ett minneskort kom ytterligare besvikelser:

1. Om filnamnen innehåller UTF-8-tecken visas filen inte alls. Jag måste alltså döpa om vissa filer med å, ä eller ö som jag vill lyssna på.
2. Filerna kan inte ligga i mappar utan endast i roten. Hur smidigt är det när minneskorten rymmer kanske tio album? Förvisso finns det stöd för spellistor, men mina spellistor är baserade på en hierarki med mappar.
3. Hörlursuttaget har en väldigt dålig SNR (signal-to-noise ratio). Dvs. det brusar förfärligt mellan låtar och även under tystare musikpartier. Jag provade med mina fyra bästa hörlurar, och märkligt nog är bruset konstant oavsett volym.

Ingen musikmaskin, med andra ord. Jag hade hoppats kunna lämna mp3-spelaren hemma, men den får nog följa med även i fortsättningen.

För att testa hur den fungerar som bok/bokläsare/bibliotek köpte jag eReader Pro tillsammans med ett typsnittspaket och en bok av Robin Hobb. (Totalt $32, ungefär 240 kronor.) Jag brukade läsa böcker på min Handspring, men nu var det mycket bättre på alla sätt! Väldigt läsbar text med hög kontrast och bra typsnitt (Bell MT från paketet är riktigt bra). Jag klickar igång ”auto-scroll-funktionen” och sätter mig tillrätta. Fördelen med att läsa e-böcker på det här sättet är att det är så enkelt att ta med dem överallt – långt överlägset pocketböcker till formatet.

Bildkvaliteten ovan beror mer på kameran än handdatorn. Typsnittet är Bell MT, storlek 18 – fullt läsbart från ett ”normalt” läsavstånd (upp till drygt en halvmeter).

Läs fler artiklar om: palmos, tungsten