Användbarhet och förhandskrav
Igor på Spinz.se bad en butikssäljare förklara på vilket sätt en viss digitalkamera var användbar. Svaret är inte helt lysande:
– Vad är det som gör den här användbar?
– Hmm, ja du. Vad menar du med användbar? Är det att den är liten eller vad?
Försäljare är vana vid att skryta över megapixlar, tum eller ”gångers zoom”. Det är enkla fakta som lätt kan jämföras med andra produkter, och vi konsumenter är lätta att lura. Vi vill gärna tro att det bara är att titta på siffrorna, så kan vi bestämma vilken produkt som är bäst. Användbarhet är mycket luddigare, och till stor del individuellt. Vi har olika behov, så den kamera som blir utnämnd till ”bäst i test” kanske ändå inte är bäst för just mig.
Ändå är det just användbarheten som är avgörande för hur nöjda vi kommer vara med produkten. Är kameran enkel och rolig att använda – och ger tillräckligt goda resultat – spelar det ingen roll hur många megapixlar eller zoom den har. Men vi vet sällan i förväg om vi kommer trivas med en produkt.
Det är lätt att dra paralleller med systemutveckling här. Jag citerar mig själv:
Användare som kravspecificerar ett system kan liknas vid en konsument som ställer krav på exempelvis en ny digitalkamera. Användarna och konsumenten bestämmer vad produkten måste kunna och hur bra den ska vara i vissa avseenden. När man sedan fått använda sitt it-system eller digitalkamera, upptäcker man att vissa av kraven inte var så relevanta, eller kanske till och med felaktiga. Det krävs konkretion för att komma till sådan insikt, och det bör man sträva efter också inom systemutveckling. Genom att använda sig av en iterativ modell istället för vattenfallsmodellen, kan man uppnå detta.
På samma sätt är det svårt att på förhand fastslå en kravspecifikation för ett it-system, som i exempelvis en upphandling. Man säger att det ska följa vissa standarder (ex. XML) och uppfylla konkreta, mätbara krav (ex. 500 ms svarstid). Men det är inte tekniken och siffrorna som gör ett system användbart! Så länge man håller fast vid vattenfallsmodellen (först krav, sedan utveckling) kommer man få krångliga och oanvändbara system. Detta eftersom vi är människor, och vi kan inte veta på förhand vad det är vi behöver. Vi måste prova oss fram med prototyper och ändra våra krav allt eftersom.
Därför bör man använda en iterativ modell, som tar hänsyn till att människor är människor. Embrace change!
Läs källan till denna artikel
Läs fler artiklar om:
användbarhet, hemelektronik, systemutveckling
Kommentarer
Flitiga kommentatorer
Klockrent skrivet. Däremot finns det också en del problem med en iterativ utvecklingsprocess, och det är det enkla frågan om när man ska sluta. Detta kan faktiskt skapa en del problem då man från början inte helt säkert kan säga hur många iterationer det kan behövas. Men har man pengar och tid, ja då itererar man så att det ryker.
Skrivet av Igor Jovic, fredag 13 juli 2007, 22:51