WordPress 1.5.2 ute nu
Igår släpptes en uppdaterad version av bloggverktyget WordPress. Version 1.5.2 åtgärdar ett antal buggar och säkerhetshål samt introducerar några nya ”hooks” för oss som gör insticksprogram. Uppgraderingen är enkel och smärtfri (skriv bara över de gamla filerna).
Visuella ledtrådar saknas i digitala adressböcker
Jonas skriver på Blind höna om ett påtagligt problem med många tekniska hjälpmedel. Han tar som exempel adressboken i Palm OS där alla namn visas i en snygg och prydlig lista. Problemet är att det inte finns några visuella ledtrådar som säger vem och hur viktig personen är. Detta har jag själv känt av, men aldrig reflekterat över tidigare.
När man skriver för hand i en pappers-adressbok kan man använda olika storlekar, färger och sortera själv. På så vis kan man om man är ambitiös markera kompisar, grannar, kolleger, hantverkare och familjemedlemmar. (Exempelvis ett rött hjärta bredvid pojk/flickvän eller maka/make, men å andra sidan borde man sällan behöva skriva in dem i adressboken.) Genom att skriva ”viktiga” personer med annan färg, stor stil eller högst upp på ”bokstavssidan” hittar man dem snabbt och enkelt.
Man kan också ganska enkelt lägga in tillfälliga lappar för personer som bara är viktiga att ha kvar under en begränsad tid, eller flyttkort innan en person faktiskt har flyttat. Det har jag aldrig kunnat göra i en elektronisk adressbok. Där är det en plåga att lägga in tillfälliga adresser eller telefonnummer eftersom jag gärna vill plocka bort dem sedan för att göra det lättare att hitta i listan. Det slutar oftast med att jag skriver in dem i anteckningsboken eller liknande. Gällande flyttkort får jag dem ofta via e-post, och då markerar jag brevet tills personen har flyttat och hoppas att jag därefter ser det och kommer ihåg att uppdatera adressen.
Digitala hjälpredor är logiska och exakta och sorterar efter bokstavsordning. Antingen på för- eller efternamn, men sällan efter hur viktiga användaren tycker att de är. Man är helt enkelt tvungen att metodiskt söka igenom listan och för varje namn leta i minnet efter personen för att avgöra vem det är. Alla namn ser identiska ut oavsett om det är mamma eller snickaren man anlitade för tre år sedan. ”Rättvist” och konsekvent, men inte anpassat för människan.
Jag tycker alltid att det är lika konstigt när jag ska ringa mamma eller pappa och måste slå på efternamn och förnamn i min telefon. Visserligen kan jag kalla dem ”mamma” respektive ”pappa”, men i adressboken frågas det efter för- och efternamn, inte smeknamn eller titel. Det borde förresten gå att använda mer abstrakta koncept än namn för att hitta en viss person. Tänk bara när jag glömt bort vad snickaren heter och vill anlita honom igen! Blir jag då tvungen att klicka på varje namn för att se övrig information?
Nu finns det säkert mer avancerade adressböcker som låter användaren göra allt det här, men det är nog aningen besvärligare än när man skriver för hand. Tekniska finesser brukar sällan vara lika lättanvända som att byta penna, skriva med större stil eller lägga in en lapp. Detta är något att bita i för användbarhetsexperterna! (Om du känner till något mer om detta, kommentera gärna!)
Datorspelens plus och minus
”Är datorspel bra eller dåliga?” brukar debatteras från och till i medier och överallt. Vissa menar att datorspel gör att barn blir mer våldsamma, andra att de blir lugna och mer intelligenta. Forskningen verkar inte ha några svar ännu, och frågan är om det någonsin kommer redas ut helt.
Barn med ADHD kan träna upp sin koncentrations- och och inlärningsförmåga med hjälp av datorspel. Det räcker med en halvtimme om dagen för att effekten ska bli tydlig och bestående. Det går dock inte vilket blodigt spel som helst, utan ett speciellt framtaget spel från Karolinska institutet. De kanske köps upp av EA Games, vem vet? (Via Forskning & framsteg.)
En mer parentetisk händelse angående datorspel, som egentligen inte har med debatten att göra: En 28-årig sydkorean avled till följd av hjärtfel efter att ha spelat datorspel under drygt två dygn i sträck. Han ska tydligen bara ha tagit pauser för att gå på toaletten och korta tupplurar. Han hade sagt upp sig från sitt jobb för att kunna ägna mer tid åt att spela, något som med facit i hand verkar ha varit oklokt. (Via Reuters.)
The Economist hade nyligen en läsvärd artikel om datorspel och deras positiva och negativa sidor. Bland annat tog man upp moralfrågan som exemplifieras med det ”sexuella innehåll” (jag vet inte vad det var) som finns dolt i Grand Theft Auto: San Andreas och som tvingade företaget att höja åldersgränsen från 17 till 18 i USA. På samma tema har en distributör i Sverige åtalats för att ha sålt det våldsamma spelet Postal 2 (som förresten är totalförbjudet på Nya Zeeland).
Också BBC News har tagit upp datorspelens för- och nackdelar. Bland annat citerar man professor Mark Griffiths om något som jag tycker ofta försvinner i debatten om våld och datorspel:
He said it was possible games could fuel violence in some. But he added: ”It is not possible to say what is cause and effect. These could be aggressive individuals who sought out these games. And aggression could stem from seeing violence on TV or in the home.”
Begriplig flödes-prenumeration
Molly skriver lite om hur olika bloggar presenterar sina flöden och nämner bland annat att det för ovana besökare kan vara svårt att förstå vad flöden är och används till. Därför har jag nu skapat en separat sida med en kort beskrivning av mina flöden och hur man använder dem. Där introducerar jag också två nya flöden för dig som bara vill prenumerera på inlägg om IT eller bloggande.
Jag har för ett tag sedan noterat en undersökning om bloggars användbarhet generellt, och jag ska vid tillfälle skriva något om det. Flöden brukar sällan förklaras på bloggar, och många besökare har nog ingen aning om vad det är, så särskilt användbart är det nog sällan.
Windows Vistas ”högprestandateknik”
Windows Vista innehåller främst två nyheter som enligt Microsoft ska öka prestanda jämfört med tidigare versioner. Det är säkert helt riktigt, men när jag läser om teknikerna är det något som inte stämmer. Dessa tekniker verkar inte alls vara nya. (Via OSNews.com.)
With Vista, the new client version of Windows due next year, Microsoft is addressing what’s become a sad truth for most people: PCs run more slowly over time.
Vista will automatically de-fragment hard disks, make better use of memory to more quickly load programs, and include a new performance control panel that will identify performance bottlenecks, according to the company.
”Sanningen” att datorer går långsammare med tiden gäller enbart datorer med Windows. (Nåja, det finns säkert andra obskyra operativsystem som lider av samma sak.) En modern Linux-installation drabbas inte alls av detta, och jag undrar hur länge man egentligen kan använda sin gamla teknik i Windows.
Automatisk defragmentering av hårddisken
Nu ska man alltså tvinga användaren att stå ut med automatisk defragmentering av hårddisken med jämna mellanrum. Förhoppningsvis kommer det gå snabbt om det görs ofta, men det är ändå en dålig lösning på ett urgammalt Microsoft-problem. Varför använder man inte istället ett filsystem som knappt behöver defragmenteras? Filsystemen till Linux behöver vanligtvis inte det, och inte heller HFS+ till Mac OS. Faktiskt är det så att det såvitt jag vet inte ens går att defragmentera ext3- och ReiserFS-partitioner.
Förmodligen handlar det från Microsofts sida om att man väntar på WinFS innan man inför ny teknik på filsystemområdet. Tyvärr kommer det dröja många år innan detta är färdigt. Kommer marknaden vara villig att vänta så länge? (Rättare sagt: hur länge kommer en tillräckligt stor del av marknaden vara lyckligt ovetande om alternativen för att fortsätta köpa Windows?)
SuperFetch – ladda program i minnet i förväg
När Windows Vista startar upp kommer det lagra dina favoritprogram i minnet så att de startar snabbare. En genial idé! Men, vänta nu, Linux gör väl nästan samma sak? Så länge som det finns ledigt utrymme i minnet använder Linux det som en cache. Det innebär att när du en gång har startat ett program ligger mycket av det redan i cachen nästa gång du ska starta det. Prestandaskillnader mellan systemen finns det säkerligen, men teknikerna är i grunden samma sak.
Skillnaderna är att Vista väljer ut dina favoritprogram ”intelligent” och ser till att de startar snabbare också första gången. Linux lagrar allt du använder i cachen och tar hela tiden bort det som varit oanvänt längst tid. Det kan lika gärna visa sig att SuperFetch som Linux’ cache upplevs som den bättre tekniken. Men cachen har använts i Linux sedan åtminstone 1998, och Vista har ännu inte lanserats. Inte särskilt imponerande av Microsoft, om jag inte har missat något väsentligt. Men självklart bättre än ingenting.
AJAX – webbrevolution à la 1998
Flera år gammal teknik, som förr kallades DHTML, har återuppstått i form av AJAX. Precis som då handlar det om att göra mer responsiva webbsidor som liknar skrivbordsapplikationer. De mest kända tillämpningarna där AJAX används är Gmail, Google Maps, Google Suggest och Flickr. Vad som framförallt skiljer det från traditionella webbtekniker är att sidorna inte behöver laddas om för att uppdateras.
AJAX är egentligen en förkortning för Asynchronous Javascript and XML, vilket också är exakt vad det handlar om. Att skicka XML-data till och från webbservern via Javascript, utan att webbsidan behöver laddas om. ”Vanlig” Javascript kan uppdatera en webbsida precis lika dynamiskt som AJAX, men skillnaden är att traditionell Javascript måste ladda in all data från början. Med AJAX kan man istället hämta ny information när användaren exempelvis klickar på en ”länk” – utan att en ny webbsida läses in från webbservern. Till och med ”dra och släpp” fungerar! Se exempel på tekniken.
En stor fördel med AJAX är att man kan skapa ”program” som inte behöver installeras på användarens dator. Gmail är ett utmärkt exempel; det är mer likt ett e-postprogram än en gammal hederlig ”webbmail”. Användaren har tillgång till ”programmet” från vilken dator som helst – oberoende av operativsystem och webbläsare – och alla inställningar bibehålls. Det är också enkelt att göra prototyper av program och demonstrera för kunder på detta vis.
Det finns förstås nackdelar med denna teknik. Bland annat går det inte att använda ”tillbaka-knappen” på ett normalt sätt på AJAX-sidor. Länkar blir heller inga vanliga länkar som laddar in nya sidor, utan mer som knappar i en skrivbordsapplikation. Då gäller det att få användaren att förstå skillnaden mellan AJAX- och vanliga länkar. Dessutom får användaren inte den vanliga återkopplingen på att sidan håller på att uppdateras. Läs om fler nackdelar.
Namnet AJAX myntades av företaget Adaptive Path, som på samma sida också har en mer teknisk beskrivning av det. Mozilla har en tutorial som hjälper dig komma igång med praktisk programmering. Det underlättar om du använder ett ramverk, som SAJAX eller Microsofts Atlas.
Ursprungligen var tekniken endast kompatibel med Internet Explorer, men i nuläget fungerar den också i åtminstone Firefox, Safari, Opera, Mozilla, Netscape och Konqueror. Förmodligen är det en bidragande anledning till varför tekniken har återuppväckts och nu används på allvar.
9 augusti: Se fler exempel på vad man kan göra med AJAX.
Bloggportalen har smygpremiär
Idag hade Bloggportalen.se smygpremiär en dag tidigt! Man har lyckats samla ihop 651 bloggar och redaktionen har sorterat dem under ett 20-tal kategorier. I övrigt verkar den vara som jag hade föreställt mig. Oavsett innehållet är det tveklöst den snyggaste svenska bloggportalen hittills!
Jag fick den stora äran att skriva en artikel till premiären. Lustigt nog får jag där epitetet ”bloggveteran” och nämns i samma andetag som Hedgehog-Sara och Blind Höna-Jonas. Själv anser jag att jag är ganska ny på det här med att blogga. Jag satte också ihop en länksamling som jag varmt kan rekommendera. När jag gjorde den tvingades jag sätta mig in i bloggosfären och de olika tjänsterna som finns och nu har jag ganska bra koll tycker jag.
De stora fördelarna med Bloggportalen är nog kategoriseringen, tips från andra bloggare, artiklarna och intervjuerna. Man får möjligheten att läsa annat av och om bloggarna än just deras blogg, vilket ger en annan vinkel och kan vara väldigt intressant.
Man har dessbättre undvikit att hamna i situationen jag beskrev i min ovan nämnda artikel, nämligen att bloggarna bara kan tillhöra en kategori. Bevisligen kan samma blogg dyka upp under flera kategorier (Marta Axner återfinns under både feminism och politik och samhälle.). Bra! Tyvärr är det redaktionen som själv styr kategorierna och placeringen av bloggar, och det är inte lika flexibelt som ett fritt etiketteringssystem hade varit. Men å andra sidan är det här nog bättre för ovana besökare.
Förresten: Intervjuerna och artiklarna är inget vidare bra layoutade. Mycket trånga kolumner tätt ihoppackade – raka motsatsen till den här bloggens vilsamma layout (hoppas jag). Jag upplever sidorna som tunglästa och stressframkallande när ögonen hela tiden hoppar till nästa kolumn. Det vore bättre med en artikel eller intervju i taget.
Meta-information via tv-nätet
När jag ser på friidrotts-vm och följer Carolina Klüft visas mycket som jag inte alls är intresserad av. Men jag måste titta eller åtminstone låta ljudet vara på för att inte missa henne. Varför kan man inte sända meta-information under tv-sändningarna, motsvarande RDS EON för radio? Rent tekniskt kan det inte vara något problem.
Exempelvis skulle SVT och TV4 kunna ha etiketter eller koder som sänds ut till tv-apparaterna när Carolina ska hoppa, stöta, springa etc. Då slås ljudet på och rätt kanal visas. Därmed skulle jag kunna göra annat under tiden och ändå inte missa det viktiga! Dessa koder kunde SVT lägga ut på sin webbplats, och de skulle vara anpassade för varje händelse. Koden mål skickas ut när det blir mål i matcher (lagom till reprisen) och Carolina skickas ut när det är hennes tur i sjukampen. I min tv lägger jag sedan in de koder jag vill uppmärksamma.
Detta skulle nog inte fylla någon funktion vid ”vanliga” tv-sändningar (möjligen till föräldrafilter liknande Viasats implementering), men vid långa, direktsända sportsändningar och andra evenemang vore det suveränt.
URL-bugg på Google
Jag har hittat en bugg i Googles generering av html-sidor. Den är inte särskilt allvarlig, men att hitta en bugg på Google känns ändå som att hitta ett stavfel i Bibeln. Gör så här: öppna ip-adressen 216.239.39.99 i webbläsaren (Google Sverige). Välj ”grupper” i menyn ovanför sökfältet. Nu fungerar inte sökfunktionen och inte de flesta länkarna heller. Logotypen är också borta.
Anledningen till att det inte fungerar är för att Google antagit att du inte anger ip-adressen direkt i webbläsaren. Länkarna som genereras får groups. som prefix och tanken är att det då ska bli groups.google.se, men istället anges servern som enbart groups.! Det servernamnet är förstås ogiltigt. Om du väljer ”bilder” ovanför sökfältet och söker på något får du istället ett felmeddelande som säger att servern images.216.239.39.99 inte kan hittas!
Kod som innehåller sådana här buggar brukar vara ganska dåligt skriven och framförallt rörig. Man borde använda absoluta adresser och inte lita på den URL användaren skrivit in. (Om man istället anger adressen google.se fungerar allt som det ska.)
Etiketter
Flitiga kommentatorer